Vaknade för ovanlighetens skull innan klockan ringde med ett leende på läpparna. Jag hade drömt något trevligt, minns inte riktigt vad, men känslan satt kvar i kroppen. Hade inga problem att kasta benen över sängkanten. Knorrade inte heller när jag såg att termometern visade under tio grader kallt. Solen var ju på väg upp på en klarblå himmel och jag kände mig oförskämt nöjd med tillvaron.
Kylan, (jag hade glömt sätta i motorvärmaren), i bilen bekom mig inte och att vantarna var genomblöta av smält snö var inte så obehagligt som det brukar.
På jobbet log jag mot mina jobbarkompisar och under det två timmar långa förmiddagsmötet sa jag vad jag tyckte och tänkte, sakligt men med mycket känsla. Jag fick mycket och oväntat beröm av en kollega och chefen lyssnade verkligen till vad jag sa.
Jobbet flöt på med intressant problemlösning och när det blev dags att gå hem kunde jag inte låta bli att jobba över ett par timmar av ren arbetsglädje. På rasterna hade vi roliga diskussioner och nästan tävlade om att vara roligast.
Det är bara att konstatera, vissa dagar är lite bättre än alla andra. Kanske är dagens flyt och glädjeyttringar ett resultat av en bra dröm, kanske bara allmänna vårkänslor, det kvittar ju egentligen.
Och kanske behövde jag bunkra lite glädje inför morgondagens prövningar?
